.

Kärlek är ingen lätt sak att hanskas med, de tär på en när den inte går som man vill, när känslorna inte räcker till det du hade tänkt fyllt upp dom med, och du står där ensam och ser den du älsker mest av allt gå åt ett annat håll bara för just du inte räcker till.
De går inte förklara den känslan, de är som om något som ska sitta i ditt hjärta plötsligt slits ur och hålet går inte att sys igen, om inte värre.
Det är även svårt med ny kärlek, när man inte vet riktigt vart man står, man undrar hela tiden vad den motsatta delen gör och vill inte heller fråga hela tiden för att vara för på, men de klier i fingrarna och de finns ingen annan du tänker på än just den männsikan.
Du kan inte sluta fråga dig själv, vad gör han? håller han på med någon annan? vad tycker han egenligen om mig? är han inte värd någon annan? är han ärlig mot mig? kommer jag kunna vara den rätta för honom? om de funker kommer han va otrogen mot mig då? frågor som bara snurar i huvudet så man blir galen.
Om någon någon gång har varit otrogen mot en så går de troligen aldrig över, hur mkt man än vill lita på den du älsker allra mest så går de bara inte, inte för du inte liter på den utan för du har de i dig att de én gång har hänt och alltid kan hända.
Jobbigt jobbigt att gå runt och lägga ner hela din dag,  din tid och energi på något som kanske bara går rakt åt helvete, du ligger där sen med ett brustet hjärta, energin, dina tankar och dina oroligheter bara allt rakt åt helvete.
Dina känslor för den ligger där och varje gång du ser honom vill du bara springa och kyssa honom på munnen, men de går inte, när du ser honom vill du gå fram och prata med honom men när du ser honom vänder han sig om som om du inte ens va där.
Kärlek säger jag bara.

Tack för för att de finns ställen där man kan skriva just vad man känner!